Svensk ordbok 2009, webbversion
fuff´ens
substantiv,
plur. ~, neutr.
fuff·ens●hemliga, olovliga förehavanden
ngt vard.komm.JFRcohyponymkuckelcohyponymsmussel
göra fuffensde hade något fuffens för sig nere i hörnet utan att läraren såg detsedan 1808av oklart urspr.; jfr östfrisiska fufe, fufere ’fuffens’