Svensk ordbok 2009, webbversion

fuff´ens substantiv, plur. ~, neutr. fuff·ens●hemliga, o­lovliga före­havanden ngt vard.komm.JFRcohyponymkuckelcohyponymsmussel göra fuffensde hade något fuffens för sig nere i hörnet utan att läraren såg detsedan 1808av o­klart urspr.; jfr östfrisiska fufe, fufere ’fuffens’