Svensk ordbok 2009, webbversion

fröj`da verb ~de ~t fröjd·ar1innerligt glädja psykol.sonens brev fröjdade det gamla moders­hjärtatfröjda ngn/ngtsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. fryghdha, fröyda 2roa sig ngt åld.Nollhon var ute och fröjdade i lör­dagsfröjdasedan 1943Subst.:vbid1-157619fröjdande