Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
frå`ntagafrå`ntaga
verb fråntog fråntagit fråntagen fråntagna, pres. fråntar äv. åld. fråntager
från|tag·it●ofta lös förb. i formenta ifrån
beröva
konkret el. abstrakt värde
Nollde har fråntagits sin egendomman fråntog honom befogenheten att fatta ekonomiska beslutfrånta ngn ngtsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. frantaka
Subst.:vbid1-157351fråntagande