Svensk ordbok 2009, webbversion

frå`nkänna verb frånkände frånkänt, pres. frånkänner från|­känn·er●förklara (ngn) sakna viss egenskap e.d. jur.psykol.man kan inte frånkänna honom en viss talanghon frånkände under­sökningen allt värde○ibl. refl., ofta med avs. på an­svarjag vill inte frånkänna mig an­svaret för det in­träffadefrånkänna ngn/ngt ngtsedan 1830Subst.:vbid1-157260frånkännande