Svensk ordbok 2009, webbversion
verb frånkände frånkänt, pres. frånkänner
från|känn·er●förklara (ngn) sakna
viss egenskap e.d.
jur.psykol.man kan inte frånkänna honom en viss talanghon frånkände undersökningen allt värde○ibl. refl., ofta med avs. på ansvarjag vill inte frånkänna mig ansvaret för det inträffadefrånkänna ngn/ngt ngtsedan 1830Subst.:vbid1-157260frånkännande