Svensk ordbok 2009, webbversion

frå`nhända verb frånhände frånhänt, pres. frånhänder från|­händ·er●vanligen pass. el. refl. ta i­från ngt formelltNollhan frånhändes allt an­svaringen kan tvinga en säljare att frånhända sig sin fastighetfrånhända ngn ngtsedan 1551Subst.:vbid1-764618frånhändande