Svensk ordbok 2009, webbversion
frå`nhända
verb frånhände frånhänt, pres. frånhänder
från|händ·er●vanligen pass. el. refl.
ta ifrån
ngt formelltNollhan frånhändes allt ansvaringen kan tvinga en säljare att frånhända sig sin fastighetfrånhända ngn ngtsedan 1551Subst.:vbid1-764618frånhändande