Svensk ordbok 2009, webbversion

frå`ngå verb frångick ~tt, pres. ~r från|­går●äv. lös förb. i formengå ifrån av­vika från dit­tills normalt handlings­mönster Nollhan frångick sina vanor och tog en supfrångå ngtsedan 1521Subst.:vbid1-157246frångående