Svensk ordbok 2009, webbversion

frå`ndöma verb fråndömde fråndömt, pres. fråndömer från|­döm·er●beröva genom domstols­beslut jur.hon fråndömdes gården○äv. bildligtman kan inte fråndöma honom en viss originalitetfråndöma ngn ngtsedan 1402öppet brev utfärdat av Isak Isaksson om försäljning av jord till ärkebiskop Henrik (Svenskt Diplomatarium)fornsv. frandöma Subst.:vbid1-157236fråndömande