Svensk ordbok 2009, webbversion
verb fråndömde fråndömt, pres. fråndömer
från|döm·er●beröva genom domstolsbeslut
jur.hon fråndömdes gården○äv. bildligtman kan inte fråndöma honom en viss originalitetfråndöma ngn ngtsedan 1402öppet brev utfärdat av Isak Isaksson om försäljning av jord till ärkebiskop Henrik (Svenskt Diplomatarium)fornsv. frandöma
Subst.:vbid1-157236fråndömande