Svensk ordbok 2009, webbversion

fräl`sare substantiv ~n äv. vard. frälsarn, plur. ~, best. plur. frälsarna fräls·ar·en●person som räddar (ngn) från synd el. annat moraliskt ont; mest om Jesus relig.yrk.Jesus Kristus, världens frälsare○äv. all­männareräddare särsk. i sportjargongmål­spottaren NN hälsades som lagets frälsare○äv. bildligt om före­teelse som ut­gör lösning på svårt problem e.d.p-pillret hälsades som en frälsaresedan 1385Klosterläsningfornsv. frälsare