Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. frälsarn, plur. ~, best. plur. frälsarna
fräls·ar·en●person som räddar (ngn) från synd
el. annat moraliskt ont; mest om Jesus
relig.yrk.Jesus Kristus, världens frälsare○äv. allmännareräddare
särsk. i sportjargongmålspottaren NN hälsades som lagets frälsare○äv. bildligt om företeelse som utgör lösning på svårt problem e.d.p-pillret hälsades som en frälsaresedan 1385Klosterläsningfornsv. frälsare