Svensk ordbok 2009, webbversion

fräck`het substantiv ~en ~er fräck·het·en●det att vara fräck om en­staka handling el. karaktär psykol.sesefräck 1 hennes fräckhet går över alla gränserfri­språkighet, för att inte säga fräckhethan hade fräckheten att ljuga henne rätt upp i an­siktetfräckhet (mot ngn), fräckheten (att+V)sedan ca 1550