Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
fräck·het·en●det att vara fräck
om enstaka handling el. karaktär
psykol.sesefräck 1
hennes fräckhet går över alla gränserfrispråkighet, för att inte säga fräckhethan hade fräckheten att ljuga henne rätt upp i ansiktetfräckhet (mot ngn), fräckheten (att+V)sedan ca 1550