Svensk ordbok 2009, webbversion
fry`na
verb frynte frynt, pres. fryner
fryn·er●rynka (på näsan)
ofta för att uttrycka förakt
mindre brukl.komm.han frynte (på näsan) åt motståndarnas prestationerfryna (på ngt) (åt ngn/ngt)sedan 1893sv. dial. fryna; av omdiskuterat urspr; trol. ljudsymbolisk bildn.
Subst.:vbid1-157095frynande