Svensk ordbok 2009, webbversion

fry`na verb frynte frynt, pres. fryner fryn·er●rynka (på näsan) ofta för att ut­trycka förakt mindre brukl.komm.han frynte (på näsan) åt mot­ståndarnas prestationerfryna (på ngt) (åt ngn/ngt)sedan 1893sv. dial. fryna; av om­diskuterat urspr; trol. ljud­symbolisk bildn. Subst.:vbid1-157095frynande