Svensk ordbok 2009, webbversion

frustration [-∫o´n] substantiv ~en ~er frustr·at·ion·en●besvikelse över att vissa behov inte tillfreds­ställts psykol.djup frustrationupp­dämd frustrationstigande frustrationkänna frustrationde dåliga arbets­förhållandena skapade trötthet och frustrationfrustration (över ngt/att+V/SATS)sedan 1960-taletav lat. frustra´tio ’omintet­görande; svek’; till frustrera