Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
frustr·at·ion·en●besvikelse
över att vissa behov inte tillfredsställts
psykol.djup frustrationuppdämd frustrationstigande frustrationkänna frustrationde dåliga arbetsförhållandena skapade trötthet och frustrationfrustration (över ngt/att+V/SATS)sedan 1960-taletav lat. frustra´tio ’omintetgörande; svek’; till frustrera