Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
frust·ar●ge ifrån sig ett vibrerande, väsande ljud genom att häftigt andas ut genom näsan
el. den halvslutna munnen
komm.frustande hästarfrusta av skratthan nästan frustade av energi○äv. i fråga om liknande ljud som åstadkoms på annat sättett frustande lokomotivfrusta (av ngt)sedan 1735bildat till samma ordrot som frusa
Subst.:vbid1-157073frustande,
vbid2-157073frustning