Svensk ordbok 2009, webbversion

fru`sa verb ~de ~t frus·ar●(häftigt) välla fram mindre brukl.Nollfrusa (ngnstans)sedan 1674jfr. no. frusa med samma betydelse; av indoeur. urspr., med bet. ’stänka’; ljud­härmande; jfr frusta Subst.:vbid1-157064frusande