Svensk ordbok 2009, webbversion
fru
`
sa
verb
~de ~t
frus·ar
●
(häftigt) välla fram
mindre brukl.
Noll
frusa (ngnstans)
sedan 1674
jfr. no.
frusa
med samma betydelse; av indoeur. urspr., med bet. ’stänka’; ljudhärmande; jfr
frusta
Subst.:
vbid1-157064
frusande