Svensk ordbok 2009, webbversion
fronta`langrepp
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
front·al|an·grepp·et●kraftigt (militärt) angrepp rakt fram mot ngt
komm.mil.tid.○äv. allmännarehan gick till frontalangrepp mot kyrkanett frontalangrepp (mot/på ngn/ngt)sedan 1903