Svensk ordbok 2009, webbversion

fronta`langrepp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en front·al|­an·grepp·et●kraftigt (militärt) an­grepp rakt fram mot ngt komm.mil.tid.○äv. all­männarehan gick till frontalangrepp mot kyrkanett frontalangrepp (mot/på ngn/ngt)sedan 1903