Svensk ordbok 2009, webbversion
frondö
´
r
substantiv
~en ~er
frond·ör·en
●
person som fronderar
samh.
yrk.
frondörerna i partiet hotade att splittra riksdagsgruppen
en frondör (mot ngn/ngt)
sedan ca 1780
av fra.
frondeur
med samma betydelse; se
frondera