Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
frisk·ar1vanligen med partikel, särsk.i, på
tillta i kraft
särsk. om vind
meteorol.vinden friskade i mot kvällen○äv. i opers. konstr.det friskade på ute på fjordenfriska (i/på)sedan 18332vanligen med partikelnpå
utveckla kraft
Nollhan friskade på med ett långskottfriska (på) (med ngt)sedan 1688Subst.:vbid1-156357friskande