Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er [fri`s-]
fris·en1bandformigt, ornamenterat fält under taklist
arkit.○äv. om partiet mellan arkitrav och gesims på antikt tempelsedan 1740av fra. frise med samma betydelse, till friser ’krusa’; jfr frisera
2ram kring golvbeläggningen i ett rum
av trä e.d.
heminr.sedan 1859
substantiv ~en ~er [fri´s-]
fris·en●(manlig) medlem av ett germanskt folk som till största delen bor i Nederländerna
land.○i plur. ofta om medlemmar av detta folk oavsett könsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Sigtuna, Upplandrunform frisa (gen.), fornsv. fris; av omdiskuterat urspr.