Svensk ordbok 2009, webbversion

1fris substantiv ~en ~er [fri`s-] fris·en1band­formigt, ornamenterat fält under tak­list arkit.○äv. om partiet mellan arkitrav och gesims på antikt tempelsedan 1740av fra. frise med samma betydelse, till friser ’krusa’; jfr frisera 2ram kring golv­beläggningen i ett rum av trä e.d. heminr.sedan 1859
2fris substantiv ~en ~er [fri´s-] fris·en●(manlig) med­lem av ett germanskt folk som till största delen bor i Neder­länderna land.○i plur. ofta om med­lemmar av detta folk o­avsett könsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Sigtuna, Upplandrunform frisa (gen.), fornsv. fris; av om­diskuterat urspr.