Svensk ordbok 2009, webbversion
verb friköpte friköpt, pres. friköper
fri|köp·er●köpa sig fullständig äganderätt till
ngt, särsk. jord, som man tidigare arrenderat e.d.
ekon.de har en sommarstuga på friköpt tomt○äv. allmännareköpa (ngn) fri
från fångenskap e.d.
en friköpt slav○i religiösa sammanhang äv. bildligtKristus har friköpt oss från lagens förbannelsefriköpa ngn/ngt (från ngt)sedan ca 1755Subst.:vbid1-156192friköpande,
vbid2-156192friköpning;
friköp