Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
frikt·ion·en●(grad av) motstånd i kontaktytan mellan föremål som berör varandra
i samband med att de påverkas av en kraft som strävar att förskjuta dem i förhållande till varandra
sociol.friktionsbromsfriktionsvärmeglidfriktionrullfriktionden yttre friktionen mellan fasta kroppar förorsakas av ojämnheter i beröringsytorna○äv. bildligtkonflikt vid samarbete
el. umgänge e.d.
friktioner på arbetsplatsenfriktion(er) (mellan ngra), friktion (mot ngt)sedan 1747; 1810 i bildlig bemärkelsevia fra. av lat. fric´tio ’gnidning’; jfr frikativ