Svensk ordbok 2009, webbversion
[frik`-äv.frik´-]
substantiv ~n frikativor
frik·at·iv·an●språkljud som bildas genom att luftströmmen hörbart pressas genom en förträngning i talapparaten
språkvet.SYN.synonymspirant
svenskans frikativor är bl.a. ”f”, ”v” och ”s”sedan 1874