Svensk ordbok 2009, webbversion

frikativa [frik`-äv.frik´-] substantiv ~n frikativor frik·at·iv·an●språk­ljud som bildas genom att luft­strömmen hörbart pressas genom en förträngning i tal­apparaten språkvet.SYN.synonymspirant svenskans frikativor är bl.a. ”f”, ”v” och ”s”sedan 1874