Svensk ordbok 2009, webbversion

frikativ [frik`-äv.frik´-] adjektiv ~t frik·at·iv●som bildas genom att luft­strömmen kraftigt förträngs så att brus upp­står; om språk­ljud admin.frikativa konsonanter som ”f” och ”s”sedan 1856till lat. frica´re ’gnida; skava’; jfr affrikata