Svensk ordbok 2009, webbversion
[frik`-äv.frik´-]
adjektiv ~t
frik·at·iv●som bildas genom att luftströmmen kraftigt förträngs
så att brus uppstår; om språkljud
admin.frikativa konsonanter som ”f” och ”s”sedan 1856till lat. frica´re ’gnida; skava’; jfr affrikata