Svensk ordbok 2009, webbversion
frett
substantiv ~en ~ar
frett·en●en (oftast) vit eller gulvit, tam iller
vars päls är mindre värdefull
zool.fretten används vid kaninjakt, bl.a. på Nya Zeelandsedan 1797av ty. Frett, fra. furet ’vessla’; av medeltidslat. fu´rittum, diminutivbildn. till lat. fu´r ’tjuv’