Svensk ordbok 2009, webbversion

frett substantiv ~en ~ar frett·en●en (oftast) vit eller gul­vit, tam iller vars päls är mindre värde­full zool.fretten an­vänds vid kaninjakt, bl.a. på Nya Zeelandsedan 1797av ty. Frett, fra. furet ’vessla’; av medeltidslat. fu´rittum, diminutivbildn. till lat. fu´r ’tjuv’