Svensk ordbok 2009, webbversion

fres`tare substantiv ~n äv. vard. frestarn, plur. ~, best. plur. frestarna frest·ar·en●person som söker förleda med före­speglingar om an­genäma följder relig.yrk.○förr särsk. som namn på djävuleni best. f. sing. den lede frestarensedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. frestare