Svensk ordbok 2009, webbversion
fres`tare
substantiv ~n äv. vard. frestarn, plur. ~, best. plur. frestarna
frest·ar·en●person som söker förleda med förespeglingar om angenäma följder
relig.yrk.○förr särsk. som namn på djävuleni best. f. sing.
den lede frestarensedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. frestare