Svensk ordbok 2009, webbversion

fre´dag substantiv ~en ~ar fre|­dag·en●veckans femte och normalt sista arbets­dag tid.de tänker gå ut och roa sig på fredag kvällpå fredagarna åker folk ut till landeti fredags, (på) fredag, (på/under) fredagen, (om/på) fredagarnasedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. friadagher, fre(a)dagher; gammal germ. över­sättning av lat. di´es Ven´eris ’(gudinnan) Venus’ dag’, var­vid Venus ersattes med fornhögty. Fria (isl. Frigg)