Svensk ordbok 2009, webbversion

fre`da verb ~de ~t fred·ar●ge skyddad ställning åt ngn/ngt, mot våld el. å­verkan Nollett fredat om­rådeden fredade småstadsatmosfären○ofta refl.värja sig hon lyckades freda sig mot vålds­mannenfreda ngn/ngt (för/mot ngn/ngt/att+V)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. friþa Subst.:vbid1-155627fredande