Svensk ordbok 2009, webbversion

frat substantiv ~et frat·et●sönder­gnagt trä i rått­hål e.d. åld.skogsbr.maskfrat○äv. all­männareskräp mindre brukl.sedan ca 1645av lågty. vrat ’det som blir upp­ätet; (stor)ätare’, till freten ’äta’; jfr 1fräta