Svensk ordbok 2009, webbversion
verb framkom framkommit framkommen framkomna, pres. framkommer
fram|komm·er1äv. lös förb., sekomma fram 1
bli uppenbarad
om faktum; särsk. efter undersökning
komm.i utredningen framkom ingenting som tydde på brottframkommasedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. framkoma
2lägga fram (förslag e.d.) för viss mottagare
formelltkomm.framkomma med en begäranframkomma med ngtsedan 1497Stockholms Stads Jordebok 1420–1474Subst.:vbid1-154912framkommande