Svensk ordbok 2009, webbversion

fram`komma verb framkom framkommit framkommen framkomna, pres. framkommer fram|­komm·er1äv. lös förb., sekomma fram 1 bli uppenbarad om faktum; särsk. efter under­sökning komm.i ut­redningen framkom ingen­ting som tydde på brottframkommasedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. framkoma 2lägga fram (för­slag e.d.) för viss mot­tagare formelltkomm.framkomma med en begäranframkomma med ngtsedan 1497Stockholms Stads Jordebok 1420–1474Subst.:vbid1-154912framkommande