Svensk ordbok 2009, webbversion
verb framhävde framhävt, pres. framhäver
fram|häv·er●fästa uppmärksamheten på
viktig men ibl. inte särsk. framträdande detalj
komm.ett stycke i artikeln förtjänar att särskilt framhävas○spec. med avs. på den egna personen (med bibetydelse av skryt)han är trevlig men man märker att han gärna vill framhäva sig själv○äv. om annat än personlåta tydligt framträda
den vita blusen framhävde hennes solbrännaframhäva ngn/ngt/SATSsedan 1847Subst.:vbid1-154865framhävande,
vbid2-154865framhävning