Svensk ordbok 2009, webbversion

fram`häva verb framhävde framhävt, pres. framhäver fram|­häv·er●fästa upp­märksamheten på viktig men ibl. inte särsk. fram­trädande detalj komm.ett stycke i artikeln förtjänar att sär­skilt framhävas○spec. med avs. på den egna personen (med bi­betydelse av skryt)han är trevlig men man märker att han gärna vill framhäva sig själv○äv. om annat än personlåta tydligt fram­träda den vita blusen framhävde hennes sol­brännaframhäva ngn/ngt/SATSsedan 1847Subst.:vbid1-154865framhävande, vbid2-154865framhävning