Svensk ordbok 2009, webbversion

fram`fara verb framfor framfarit framfaren framfarna, pres. framfar fram|­far·it●vanligen perf. part. passera om tid högt.Nollframfarna årnatten har framfarit○i perf. part. äv. om personerhädan­gången framfarna släktenframfarasedan 1383öppet brev utfärdat av Elin Ragvaldsdotter med gåva till prästbordet i östgötska Asby (Rääf)fornsv. fram­fara