Svensk ordbok 2009, webbversion

fram`besvärja verb frambesvor äv. frambesvärjde, frambesvurit äv. frambesvärjt, frambesvuren äv. frambesvärjd, frambesvurna äv. frambesvärjda, pres. frambesvär äv. frambesvärjer fram|­be·svur·it●mana fram med språkliga formler komm.han verkade vilja frambesvärja en domedags­stämningframbesvärja ngtsedan 1811Subst.:vbid1-154703frambesvärjande, vbid2-154703frambesvärjning