Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
frakt·al·en●en starkt sönderbruten bild eller mängd
vars beståndsdelar ofta är likformiga med helheten
i vetenskapliga sammanhang, spec. matematikvetenskapl.en självlikformig fraktal som kan delas upp i kopior av sig självröken från en skorsten, virvelbildningen i ett vattenfall och andra fraktaler i naturensedan trol. ca 1900; ökad anv. sedan 1960-talettill lat. fra´ctus ’bruten’; jfr fragment, fraktion
adjektiv ~t
frakt·al●som har att göra med fraktaler
mat.fraktal geometrisedan trol. ca 1900; ökad anv. sedan 1960-taletse 1fraktal