Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. fotgängarn, plur. ~, best. plur. fotgängarna
fot|gäng·ar·en●gående person i trafiken
i mots. till fordonsburen person
trafik.yrk.fotgängare och cyklister lever farligt när trafiken är som intensivastfotgängare har företräde vid övergångsställensedan 1640jfr fornsv. fotgangare ’infanterist’; till fot och lågty. -genger ’gående person’, nära besl. med 1gång