Svensk ordbok 2009, webbversion
[får`-]
adjektiv,
ingen böjning
fort·is●endast predikativt
kraftigt uttalad
om (normalt tonlös) konsonant
språkvet.JFRcohyponymlenis
svenskans p, t och k är fortis, i kontrast till b, d och g○äv. i mer el. mindre substantivisk användning om huvudtrycksedan 1882av lat. for´tis ’stark’