Svensk ordbok 2009, webbversion

fortis [får`-] adjektiv, ingen böjning fort·is●endast predikativt kraftigt ut­talad om (normalt ton­lös) konsonant språkvet.JFRcohyponymlenis svenskans p, t och k är fortis, i kontrast till b, d och g○äv. i mer el. mindre substantivisk an­vändning om huvud­trycksedan 1882av lat. for´tis ’stark’