Svensk ordbok 2009, webbversion

forma [får`-] verb ~de ~t form·ar●ge yttre gestalt åt ngt Nollforma kött­bullarnahon formade en figur av leran○äv. bildligtforma fram­tidenforma orden till en meningi de unga åren formas karaktärenforma ngn/ngt (till ngn/ngt), forma ngt (efter ngt)sedan 1643Subst.:vbid1-153459formande, vbid2-153459formning