Svensk ordbok 2009, webbversion

fonotax´ substantiv ~en fono·tax·en●läran om hur språk­ljud kan kombineras med var­andra i ett språk och hur de på­verkar var­andra när de kommer i kontakt (t.ex. i samma ord) vetenskapl.JFRcohyponymgrafotax enligt svenskans fonotax kan bara ”s” följas av ytterligare två konsonanter (t.ex. ”spruta”)sedan 1960-talettill grek. phone´ ’ljud’ och tax´is ’ordning’ Fonotax handlar om hur språkljud kombineras med varandra. En viktig fonotaktisk regel för svenskan säger att om ett ord inleds med tre konsonanter, så måste den första vara s. Fonotaxen talar också mer allmänt om vilka konsonantkombinationer som är möjliga eller omöjliga i början av ord. Till de omöjliga hör i svenskan sr- och vl-.   I vissa språk är konsonantkombinationer i början av ordet överhuvudtaget inte möjliga. Finskan är i viss mån ett sådant språk, även om många nyare lånord inleds med konsonantkombinationer. Men i äldre (t.ex. svenska) lånord utelämnades ofta konsonanter i början av ord (strand > ranta, Stockholm > Tukholma).