Svensk ordbok 2009, webbversion

folkvilja [fål`k-] substantiv ~n folkviljor folk|­vilj·an●ofta best. f. sing. ut­tryckt önskan hos majoriteten av folket betr. politiska åt­gärder pol.”Vi måste rätta oss efter folkviljan”, sade den av­gående stats­ministern○äv. (i vissa politiska teorier) om inne­boende (förmenta) folkliga behovdiktatorn an­såg sig ensam kunna tolka folkviljansedan 1797