Svensk ordbok 2009, webbversion
[fål`k-]
substantiv ~n folkviljor
folk|vilj·an●ofta best. f. sing.
uttryckt önskan hos majoriteten av folket
betr. politiska åtgärder
pol.”Vi måste rätta oss efter folkviljan”, sade den avgående statsministern○äv. (i vissa politiska teorier) om inneboende (förmenta) folkliga behovdiktatorn ansåg sig ensam kunna tolka folkviljansedan 1797