Svensk ordbok 2009, webbversion
[fål`k-]
substantiv ~en
folk|tand·vård·en●vanligen best. f.
landstingsorganiserad tandvård
med särsk. inriktning på förebyggande åtgärder för barn och ungdom
med.samh.○ofta med tanke på motsvarande system av tandvårdscentraler etc.kön till folktandvården var så lång att hon fick uppsöka privattandläkaresedan 1936