Svensk ordbok 2009, webbversion

folktandvård [fål`k-] substantiv ~en folk|­tand·vård·en●vanligen best. f. landstingsorganiserad tand­vård med särsk. in­riktning på före­byggande åt­gärder för barn och ungdom med.samh.○ofta med tanke på mot­svarande system av tandvårdscentraler etc.kön till folktandvården var så lång att hon fick upp­söka privat­tandläkaresedan 1936