Svensk ordbok 2009, webbversion
focka
[fåk`a]
verb ~de ~t
fock·ar●avskeda
vard.arb.hela styrelsen fockadesfocka ngn (från ngt)sedan 1891studentslang av osäkert urspr.; ev. av sv. dial. fokka ’ha samlag; stöta’, samma ord som eng. fuck
Subst.:vbid1-152711fockande,
vbid2-152711fockning