Svensk ordbok 2009, webbversion
verb fnös el. fnyste, fnyst, pres. fnyser
fnys·er●häftigt och ljudligt andas ut genom näsan
som tecken på missnöje el. förakt
komm.hon fnös föraktfullt åt deras förklaring○äv. om djurtjuren fnös ilsket○äv. bildligtvisa förakt eller missnöje
kultureliten fnyser åt alla tv-såporfnysa (åt/över ngn/ngt/SATS)sedan ca 1600sv. dial. fnysa; gemens. germ. ord, urspr. ljudhärmande
Subst.:vbid1-152683fnysande,
vbid2-152683fnysning