Svensk ordbok 2009, webbversion

fnitt`ra verb ~de ~t fnittr·ar●ibl. med partikelntill skratta dämpat på ett nervöst el. retsamt sätt komm.fnittra förlägetflickorna fnittrade åt soldaternafnittra (åt ngn/ngt/SATS)sedan 1790sv. dial. fnetra; ljud­härmande Subst.:vbid1-152663fnittrande, vbid2-152663fnittring; fnitter