Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
fnittr·ar●ibl. med partikelntill
skratta dämpat
på ett nervöst el. retsamt sätt
komm.fnittra förlägetflickorna fnittrade åt soldaternafnittra (åt ngn/ngt/SATS)sedan 1790sv. dial. fnetra; ljudhärmande
Subst.:vbid1-152663fnittrande,
vbid2-152663fnittring;
fnitter