Svensk ordbok 2009, webbversion
fnitt
´
er
substantiv
fnittret
fnittr·et
●
ihållande dämpat skratt
ibl. nervöst och ofta retsamt, vanligen inte åt lustighet
komm.
tid.
fnittermaja
det hördes ett fnitter från klassen
fnitter (åt ngn/ngt/SATS)
sedan 1871
till
fnittra