Svensk ordbok 2009, webbversion
fnatt`a
verb ~de ~t
fnatt·ar●vanligen med partikel, särsk.omkring, runt
springa (omkring) planlöst
vard.Nollde fnattade runt och provade kläder inför kvällens krogrundafnatta (omkring/runt) (ngnstans)sedan 1916sv. dial. fnatta ’riva, klia; gnaga’
Subst.:vbid1-152651fnattande