Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n flöjlar
flöjl·ar●enkel vindriktningsvisare
på tak, i masttopp e.d., i form av en vridbar, lätt metallskiva
hush.vindflöjeltuppen på flöjeln○äv. om högt upphängd vimpel○ngn gång bildligt i uttryck för obeslutsamhethan är som en flöjel och har inga åsikter om någontingsedan 1663av lågty. vlögel ’flöjel; vinge’, motsvarande ty. Flügel, se flygel