Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
flås·ar●andas tungt och snabbt
på grund av ansträngning el. upphetsning
fysiol.JFRcohyponymflämta 1
han flåsade av ansträngninghan flåsar alltid när han går i trappor○spec. i samband med sexuell upphetsningen sexgalning som brukade ringa till henne och flåsa i telefonen○äv. med bibetydelse av beskäftigheti pres. part.
flåsande patriotismflåsa (av ngt)flåsa ngn i nackensenacke
sedan 1626urspr. ljudhärmande
Subst.:vbid1-152338flåsande,
vbid2-152338flåsning;
flås