Svensk ordbok 2009, webbversion

fläs`ka verb ~de ~t fläsk·ar●vanligen med partikelntill ge kraftigt slag komm.hon fläskade till honom på käftenfläska till ngn/ngt, fläska till (med ngt)sedan 1912jfr sv. dial. fliska ’skära illa och o­jämnt’; jfr även da. flæske ’skära djupt; flänga; gå våldsamt till­väga’; besl. med fläsk