Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
fläsk·ar●vanligen med partikelntill
ge kraftigt slag
komm.hon fläskade till honom på käftenfläska till ngn/ngt, fläska till (med ngt)sedan 1912jfr sv. dial. fliska ’skära illa och ojämnt’; jfr även da. flæske ’skära djupt; flänga; gå våldsamt tillväga’; besl. med fläsk