Svensk ordbok 2009, webbversion

flä´rd substantiv ~en flärd·en●ytlig prakt psykol.en stämning av flärd och rosa budoarer○äv. om njutnings­fyllt (och klander­värt) levnads­sättett liv i flärdsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. flärþ; besl. med isl. flár ’falsk, svek­full’