Svensk ordbok 2009, webbversion
flä´rd
substantiv ~en
flärd·en●ytlig prakt
psykol.en stämning av flärd och rosa budoarer○äv. om njutningsfyllt (och klandervärt) levnadssättett liv i flärdsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. flärþ; besl. med isl. flár ’falsk, svekfull’