Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
flumm·ar●vara flummig
om person
vard.psykol.han bara flummar och orkar inte ens söka arbete○ibl. med samtidig innebörd av rörelsemed partikel, särsk.omkring, runt
flumma runt på stanflumma (runt/omkring) (ngnstans)sedan 1970Subst.:vbid1-151714flummande;
flum