Svensk ordbok 2009, webbversion

flumm`a verb ~de ~t flumm·ar●vara flummig om person vard.psykol.han bara flummar och orkar inte ens söka arbete○ibl. med sam­tidig inne­börd av rörelsemed partikel, särsk.om­kring, runt flumma runt på stanflumma (runt/omkring) (ngnstans)sedan 1970Subst.:vbid1-151714flummande; flum