Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
flit·en●benägenhet att ständigt vara i verksamhet
psykol.SYN.synonymsträvsamhet
samlarflitouttröttlig flitberömvärd flitmed flit och möda har hon skapat sig en ställning i företagetlåta flitens lampa lysa/brinnaselampa
sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. flit; av lågty. vlit ’iver; strid’; jfr flis
substantiv,
ingen böjning
komm.med flitavsiktligt
laget anklagades för att ha förlorat matchen med flit
sedan 1678