Svensk ordbok 2009, webbversion

fling`a substantiv ~n flingor fling·an●litet, lätt, tunt stycke av ngt, spec. av spann­mål preparerad på visst sätt af.kokk.JFRcohyponympuff 5 kokosflingamajsflingatvålflingatill frukost brukade de äta flingor med mjölk○spec. äv. av snösnön föll i stora flingorsedan 1805jfr no. flinga ’tunn skiva’; nära besl. med flänga