Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n flingor
fling·an●litet, lätt, tunt stycke
av ngt, spec. av spannmål preparerad på visst sätt
af.kokk.JFRcohyponympuff 5
kokosflingamajsflingatvålflingatill frukost brukade de äta flingor med mjölk○spec. äv. av snösnön föll i stora flingorsedan 1805jfr no. flinga ’tunn skiva’; nära besl. med flänga