Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
flin·ar●le på ett mindre vackert sätt
ofta försmädligt
komm.statsministerns tal om flinande 25-åriga börsmäklarehan flinade lite generat○äv.(små)skratta
hon flinade läraren rätt upp i ansiktetflina (åt ngn/ngt/SATS), flina (ngn ngnstans)sedan 1710sv. dial. flina ’flina; visa tänderna’; urspr. ’vara öppen; gapa’
Subst.:vbid1-151245flinande;
flin